1868-1940 French Edouard Vuillard Galleries Jean-Edouard Vuillard, the son of a retired captain, spent his youth at Cuiseaux (Saone-et-Loire); in 1878 his family moved to Paris in modest circumstances. After his father\'s death, in 1884, Vuillard received a scholarship to continue his education. In the Lycee Condorcet Vuillard met Ker Xavier Roussel (also a future painter and Vuillard\'s future brother in law), Maurice Denis, musician Pierre Hermant, writer Pierre Veber and Lugne-Poe. On Roussel\'s advice he refused a military career and entered the Ecole des Beaux-Arts, where he met Pierre Bonnard. In 1885, Vuillard left the Lycee Condorcet and joined his closest friend Roussel at the studio of painter Diogene Maillart. There, Roussel and Vuillard received the rudiments of artistic training.  Related Paintings of Edouard Vuillard :. | Madame Arthur Fontaine | Two British friends | Jolie's portrait Wells | Middle cecey baby portrait | portrait of bonnard |
Related Artists:
Salomon de Caus
b France, 1576; bur Paris, 28 Feb 1626,He was a Huguenot from the Dieppe region (Normandy). Between c. 1595 and 1598 he visited Italy, where he was strongly influenced by the gardens laid out c. 1570 by Bernardo Buontalenti at Pratolino, near Florence, and by their mechanical artifices. De Caus's work also reveals a knowledge of the gardens of the Villa d'Este in Tivoli. From c. 1598 to 1610 he was in Brussels, in the service of the Stadholder of the Netherlands, Albert, Archduke of Austria. There he was the engineer responsible for wells, fountains and the automatic works in the two grottoes (destr. 1768) in the garden of the Stadholder's residence. From 1610 he lived in England, moving in the artistic circle of Henry, Prince of Wales, to whom he taught drawing and for whom he built a picture gallery at Richmond. Together with Constantino de' Servi (1554-1622) he was engineer and supervisor of the waterworks at Richmond Palace. De Caus dedicated his first book, La Perspective (1612), to Prince Henry and included garden designs for the Prince in his second book, Les Raisons des forces movvantes (1615). He worked at several sites in England, including Somerset House in London, where he is thought to have erected a Parnassus, and at Greenwich Palace, Hatfield House and Gorhambury House (Herts) and Wilton House (Wilts). Nothing has survived of his work of this period.
Edward Borein
American Golden Age Illustrator, 1882-1945,was an American artist and illustrator. He was the star pupil of the artist Howard Pyle, and became one of America's greatest illustratorsDuring his lifetime, Wyeth created over 3,000 paintings and illustrated 112 books, 25 of them for Scribner's, the work for which he is best known.Wyeth was a realist painter just as the camera and photography began to compete with his craft. Sometimes seen as melodramatic, his illustrations were designed to be understood quickly. Wyeth who was both a painter and an illustrator, understood the difference, and said in 1908,
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).